torsdag 1 april 2010

Ålderdomlig kungadyrkan återföds i LOVE 2010

Victoria och Daniel ska gifta sig. Från och med nationaldagen 6 juni och två veckor framåt kommer jag att tvingas stå bredvid samhället och skämmas å dess vägnar, eftersom Stockholms Stad har valt att döpa perioden till Love 2010 för att hylla deras bröllop.

Love 2010 går under beteckningen kärleksfestival. Själva vigseln kommer att äga rum i Storkyrkan den 19 juni, alltså två veckor efter nationaldagen. Det ska fram till dess fjäskas utan hejd för sponsorer, utländsk media och turister. Men framförallt ska det i masspsykos bugas djupt åt den rojala överheten.

Det slutgiltiga programmet har inte offentliggjorts än. Klart står dock att Livrustkammaren ska ha en utställning om bröllopsdräkter och att Prins Eugens Waldemarsudde ska visa upp ringar och kronor.

Inte bara en, utan flera, böcker ska ges ut om bröllopet. Susanna Popova ska få den tvivelaktiga äran att skriva den officiella. Ett tiotal platser i både inner- och ytterstaden ska ockuperas av festligheter, däribland Skeppsbron, Stadshuset, Skärholmen och Kungsträdgården. Storkyrkan ska rengöras med tops och en specialgjord vetedeg till en kostnad av 14 miljoner kronor.

Man räknar med hundratals miljoner TV-tittare, ett tillskott till den vanliga detaljhandeln på 100 miljoner kronor och 2,5 miljarder kronor i souvenirförsäljning. Ur stadens ficka tas 7 miljoner kronor och man räknar kallt med ett mångdubbelt belopp från sponsorer.

Landets 30 främsta poeter har, till en ljudinstallation på Strandvägen, ombetts skriva dikter till kungahusets ära. Dock har enbart tio av dem svarat ja, resten har reagerat med samma genans som jag själv. ”Den vämjelse jag känner inför evenemanget saknar ord” svarade Thomas Tidholm. ”Det är helt enkelt för dumt, ett sorgligt tecken” sade Jacques Werup.

Finansborgarrådet Sten Nordin (M) motiverar galenskapen med att det kommer att ”stärka Stockholms varumärke”, ett uttalande som rimmar dåligt med lanseringen av en hel porslinskollektion dekorerad med Victoria och Daniels stela flin.

Staden har även rynkat designpannorna extra noga och utformat en logga som består av en kantig symmetrisk krona ovanför texten ”Love 2010. Stockholm. The Capital of Scandinavia.” i så blektrista färger att man undrar vem de vill göra ledsen.

Varför slå på stora skryttrumman när vi inte ens vågar använda vårt eget språk? Varifrån kommer denna omotiverade anglicism? Förmodligen från jantelagen, den djupast rotade faktorn i den svenska nationalsjälen.

Populärkultur är ju den fria marknadens förlovade område. Detta ståhej kring prinsessbröllopet saknar totalt den värdighet, substans och intelligens som kännetecknar annan kollektiv underhållning, tex vår Public Service.

Då överheten eliminerar allt som någon möjligtvis skulle kunna uppfatta som tråkigt kvarstår ingenting. En tomhet som med största sannolikhet kommer att ersättas av trasiga små pappersflaggor på kungsträdgårdens asfalt, Carolas läskiga frälsningsblick på energislukande storbildskärmar och kanske en Loa Falkman som drar en vals i polotröja och dyr kavaj. Tavlor av Ernst Billgren med diffusa hjärtan, en eurotechno-ode av E-Type och en folklig parodi på Elisabeth Tarras Wahlberg framförd av Robert Gustavsson.

Jag står maktlös och skäms.

Elinor Ahlborn

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar