David Eberhard ger föräldrarna en känga

Likt Spiderman lever David Eberhard sitt liv till fullo, i hopp om att hitta balans i livet. Under dagtid sitter överläkare Eberhard på sitt kontor vid Psykiatri nordost, på Danderyds sjukhus. Men varje kväll förvandlas den tråkiga doktorn varje kväll till en uppmärksammad författare.

Varje gång David sätter sig bakom datorskärmen eller med en penna i handen omvandlas den annars så stillsamma och tysta omgivningen till en byggarbetsplats. Och så har det alltid varit sedan barnsben berättar han.

Davids föräldrar har alltid stöttat honom till att göra vad han vill, något som idag har satt sina spår. David Eberhard är en man som lägger ner sin själ i sina arbeten och projekt. När han väl har börjat skriva, går pennan i ett och inget kan hindra fantasins flöde.
- Jag är evigt tacksam för det mina föräldrar gjort för mig. Mamma och pappa har alltid väglett mig. Och det är tack vare dom som jag kan leva mina två olika liv.

David poängterar klart och tydligt att han vill få ut så mycket av livet som möjligt. Det finns så många val och dörrar i livet som bara väntar på att bli öppnade. Jag kan inte låta bli att fråga var han finner sin inspiration och fantasi:
- Fantasin är något jag alltid haft, och alla människor har. Jag tror det handlar om att låta barnet i sig komma fram. Inspirationen däremot, det är svårt. Inspiration för mig är det okända. Jag tycker om att skriva och filosofera om det okända och främmande. Jag är en väldigt nyfiken person så jag tror jag finner min inspiration hos andra människor. Människor som varit med om annat än vad jag har.


David måste ha läst mina förvirrande tankar, för han fortsatte snabbt:
- Fast min senaste bok ’’I trygghetsnarkomanernas land’’ var det inte det okända som var min inspirationskälla. Jag ville bara få andra människor att se livet med nya ögon. Jag tror att många människor stirrar sig blinda på det samhälle vi lever i idag.

’’I trygghetsnarkomanernas land’’ är en mycket personligt skriven bok som handlar om överbeskyddade föräldrar. I boken ifrågarsätter David varför föräldrar inte vågar leva sina egna liv istället för att vara skuggor åt sina barn. Ha tror att det handlar om rädslan av att ses som annorlunda.
Hans synpunkter har väckt stor uppmärksamhet hos allmänheten.
- Jag har fått en hel del brev och samtal från människor som ifrågasätter mina åsikter. Jag säger inte att överbeskyddande föräldrar är dåliga föräldrar. Jag menar bara att man måste förbereda barn för det verkliga livet. Mamma och pappa kommer inte alltid finnas till hands, och när den dagen kommer måste man kunna ta eget ansvar.

Men att inte dela åsikter med andra människor är inte något David är rädd för. Han ser sig själv som en vanlig människa som bara vill ge andra föräldrar sina riktiga liv tillbaka.
Han försvarar sig med att säga:
- Mitt budskap är att den största kärleken ibland inte är den rätta. Att alltid ha sina barn under uppsyn förbereder inte barn för det verkliga livet. Jag vill ge både barn och föräldrar den frihet de förtjänar. Och förhoppningsvis läser människor min bok, och säger att dom lärt sig något av den.

Plötsligt blev det tyst i luren. Sedan hör jag David skrika ’’DIN KOSSA. VAD HÅLLER DU PÅ MED? DU DÖDAR JU…’’. Känslan av oro sprider sig i kroppen och jag undrar vad som händer. I samma sekund som jag ska öppnade munnen hör jag den bekanta rösten igen.
- Oj förlåt mig. Jag sitter i bilen på väg hem, och det var någon idiot som körde mot rött i olagligt hög hastighet.

Jag skrattar till och plötsligt känns det som att mannen på andra sidan luren äntligen blivit mänsklig. Till och med David Ebernhard, den hjälpsamma författaren med beundransvärd fantasi, kan också stressa hem en jobbig onsdagskväll.

Klara Sutrowitz