torsdag 1 april 2010

När grannens fest spårar ur..

... kan du alltid ringa störningsjoren.  Ett yrke där ödmjukhet och förståelse för människor kommer först. Men det är inte bara på grund av hög musik som grannarna kan ringa:
 
- Vi får även många samtal om vara psykiskt störda människor som stör, med skrik och dunsar. Ibland hör man deras tunga steg, det brukar höras över hela lägenheten, berättar Christian Lundgren, enhetschef på Störningsjouren som ägs av Stockholmshem.

Vad är det för tid då det ska vara tyst på helgerna? På vardagarna ska man ju helst vara tyst efter klockan tio.
- Klockan tio är en oskriven regel som gäller oavsett om det är helg eller vardag. Helst ska man ju inte störa grannarna alls.

Jag var på en fest i lördags och jag tror jag störde grannarna då. Men hon som hade festen hade satt upp en lapp.
- Det var bra gjort av henne.

Tycker jag med. Vad krävs det för utbildning för att arbeta här?
- De flesta har arbetat med vård av psykiskt sjuka människor, inom vård och omsorg. Majoriteten – som du märker – är väldigt gamla, i övre medelåldern - och har jobbat här under många år. Eftersom det här är ett litet företag med få uppdrag anställer vi sällan ny personal.

 Har antalet utryckningar ökat?
Ja, det har det konstigt nog. Fastän allt fler hyresrätter blir bostadsrätter. Antagligen är det för att folk inte vågar stå ansikte mot ansikte inför sina störande grannar.

Jag antar att antalet jobb varierar under tidpunkten på året.
- Ja, det är klart. Mest arbete är det vid storhelger som valborg, midsommar, jul, påsk, och under hela sommarhalvåret.

Jag spenderar ofta mina sommarnätter några kvarter bort härifrån, i Tantolunden. Är det mycket folk som klagar på festligheterna där?
- Det där är egentligen inte vårt område

.
Men vi har fått anmälningar som handlat
om ungdomar som tagit sig in på några
av de gårdar som ligger bredvid.
Då kan vi gripa in.

Hur reagerar folk i min ålder när de inser att någon har ringt störningsjouren?
- Ungdomar tror inte att störningsjouren ens finns. De flesta tror att vi bara är något som föräldrarna har hittat på.
När vi öppnar dörren blir de faktiskt förvånade.

Hur sköter du sig själv i din bostad?
- Haha, jag sköter mig bra.
Tror jag, i alla fall. Mina barn har dock haft en del folk hemma men så länge de inte stör med hög musik är det lugnt.
De brukar ändå åka vidare till någon annan lokal senare på kvällen. 

Din värsta upplevelse inom jobbet?
-    En gång blev jag hotad och en gång var det en kille som stimulerade en skallning, men det var inte så farligt.

- Och så var ju den där kryckmannen. Vi hade varit hemma hos honom på utryckning. Han blev irriterad och sprang efter vår bil med kryckor när vi körde i cirka 10 kilometer i timmen.

Konstig typ. Några bisarra händelser?
- Vi fick en gång en anmälan från en gammal dam om en ”präst som ylade i bredbandsskåpet”. Det visade sig vara en arabisk böneklocka med funktionen att den vid upprepade tidpunkter på dagen utlöser ett rop så man vet när man ska be.

Förutom psyksjuka, består de mest vanliga fallen av folk som spelar hög musik?
- Ja, det stämmer. En gång besökte vi en fest i Gubbängen. I ett cykelställ på motsatta sidan huset vibrerade cyklarna av den höga musiken.
När vi gick in och berättade det där för dem verkade de skrämda och sänkte.

De flesta verkar lyssna på er med andra ord?
- Ja, så gott som direkt. Majoriteten vet faktiskt inte om att de stör.
Ju längre kvällen går blir folk desto fullare och gör saker omedvetet.



Vad är den viktigaste egenskapen som krävs för detta yrke?
 - Det är att vara ödmjuk och bemöta människor på rätt sätt. Att kunna hantera situationer och sätta in sig in andras.
Vi är inte väktartyper som säger ”Sänk musiken nu, för i helvete!”
Det fungerar inte så. Vi är inte heller några medlare, vårt syfte är att förklara och inte att förmedla. 

Man får utgå att andra inte har onda avsikter?
 - Ja, precis. Det är A och O.

Berätta hur du arbetar?
 - Det finns tre typer av fall som vi arbetar med. Den första och vanligaste typen - den här - är akut, det ska vara något som är pågående.
När vi kommer till bostaden lyssnar vi efter ljud och om vi inte hör något åker vi vidare.

Telefonen ringer. Högtalarna är på och personalen är idel öra.
Stämningen är spänd, det här är kvällens första samtal.


Jag får en jacka tilldelad och vi går ner till parkeringsgaraget där en vit Volvo väntar på oss.
Jag sätter mig i baksätet och betraktar entusiastiskt bilens interiör.
 En datorskärm är placerad i framsätet. Bilens säten är beklädda i läder och kartor ligger lite överallt.

- Som du ser här syns det på skärmen i så fort det kommer ett nytt uppdrag.
Direkt efter att vi har varit hos folk skriver vi en rapport och kryssar i vilken status det har, om det är utfört, ej utfört, utfört från bilen, och så vidare.
Ett uppdrag får inte ta mer än 20 minuter eftersom vi ibland har väldigt ont om tid, säger Christian Lundgren.

Du vet, jag är en gammal fågelskådare. Det här jobbet liknar det rätt mycket, man vet inte vad man kommer få se.
- Det stämmer bra. Eller, jag har i alla fall inte sysslat med fågelskådning.
Men jag håller med dig om att det här jobbet är väldigt oförutsägbart och att allting kan hända.
 Det är det som gör det till det bästa jobb jag haft, helt klart. Utan tvekan!

Ernst Rydén

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar